Italian b1240 - d1302 Cimabue Location Italian painter and mosaicist. His nickname means either bull-head or possibly one who crushes the views of others (It. cimare: top, shear, blunt), an interpretation matching the tradition in commentaries on Dante that he was not merely proud of his work but contemptuous of criticism. Filippo Villani and Vasari assigned him the name Giovanni, but this has no historical foundation. He may be considered the most dramatic of those artists influenced by contemporary Byzantine painting through which antique qualities were introduced into Italian work in the late 13th century. His interest in Classical Roman drapery techniques and in the spatial and dramatic achievements of such contemporary sculptors as Nicola Pisano, however, distinguishes him from other leading members of this movement. As a result of his influence on such younger artists as Duccio and Giotto, the forceful qualities of his work and its openness to a wide range of sources, Cimabue appears to have had a direct personal influence on the subsequent course of Florentine, Tuscan and possibly Roman painting.   Related Paintings of Cimabue :. | Apocalyptical Christ (detail) dfh | Crucifix (detail) dfg | Crucifix (detail) fgdrjm | Maesta (mk08) | Madonna Enthroned with the Child and Two Angels dfg |
Related Artists:
Bartolome Carducho
Italian, 1554-1608
Giacinto Gigante
(1806-1876) was an Italian painter. Gigante was introduced to painting by his father Gaetano Gigante. His brothers Achille Gigante and Ercole Gigante also became landscape artists. He trained in the style of Hackert and was influenced by the technical drawing carried out at the Naples Royal Institute of Fine Arts. Along with Achille Vianellihe was to be strongly influenced by a large colony of foreign painters then present in Naples including Huber and Pitloo. From Wolfgang Huber Gigante learnt watercolour technique and the use of the panoramic ?-amera lucidae method. Via Huber he met the Dutch artist Anton Sminck van Pitloo, who became his teacher for a few years. In 1823 Gigante won the Naples Royal Institute of Fine Arts drawing competition. In 1826 he displayed four works at the first Esposizione di Belle Arti. Reportedly though Gigante did not fit in well with the life of the Naples Royal Institute of Fine Arts and left. Around 1826 he was living in Naples in Vicoletto del Vasto 15, with Van Pitloo, Carl Götzloff and Teodoro Duclere. He is considered the foremost exponent of the 19th-century Neapolitan "Posillipo School" of painting.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .